Doft Blogg

Att dela dofter är inte nytt

Om du inte vet vad en delad doft är för något är du inte ensam. Det innebär inte att du äger en flaska parfym med din granne eller lånar gymmets deosprej. Det är helt enkelt vad som tidigare kallades för unisexdoft.

I vintras släpptes Calvin Klein senaste doft ck2, med tilläget shared, delad. Givetvis är modehuset inte ensamt om detta. Men säg ”unisexdoft” och tankarna går genast till CK One, som lanserades 1994. Det var grunge, det var androgynt, det var trumpna modeller i svartvita annonser. Kate Moss och kompani, förevigade av Steven Meisel. Om generation X hade en doft, så var det denna. Idag är unisex ute, delat är hippt.

Tro det eller ej, men delade dofter fanns långt före nittiotalet. 4711 av Muelhens kom 1792 och var den första riktiga colognen, skapad i Köln (Cologne, som staden heter på franska). Efter det skedde en uppdelning. Enligt antropologen Constance Classen inleddes en feminisering på tidigt 1800-tal. I sin bok Aroma – The cultural history of smell beskriver hon hur de stora sociala förändringarna i Europa även påverkade parfymer. Där aristokratin hade delat på dofter rådde plötsligt nya regler för bourgeoisien. Att lägga pengar på frivoliteter som parfym gick inte an för den nya tidens män. Väldoft blev uteslutande något för kvinnor, där de enda undantagen utgjordes av dandyn och de manliga konstnärerna.

Parfym

När männen gjorde comeback på parfymarenan under 1900-talet var det med typisk ”manlig” doft, det vill säga noter av läder, tobak och mysk. Egentligen är det ett typiskt västerländskt påfund att kvinnor bör dofta blommor och män av mysk och möjligtvis citrus. De gamla egyptierna delade dofter, liksom grekerna och romarna. Rosdoft är populär bland män i mellanöstern – gärna i kombination med oud. Både indiska män och kvinnor bär eteriska oljor från patchouli, jasmin och vetiver.

En teori till den nyligen återuppståndna unisexfascinationen är att könsrollerna urholkats och att det sociala avståndet mellan män och kvinnor minskat, vilket lett till att könsdistinktionerna i doftvärlden blivit suddigare. Samtidigt lever vi kvar i den postfeministiska eran. Under nollnolltalet fanns den välrakade metrosexuelle mannen, men han har låtit skägget växa och vill nu ha en doft som är betryggande maskulin.

Personligen tycker jag att skilda dofter är dumt. Varför ska ditt kön bestämma dina parfympreferenser? En doft för dig, vald efter vem du är – eller vill vara – som individ, borde vara självklart. Klassiska parfymhus som Creed, Aqua di Parma och Carthusia och relativa nykomlingar som Serge Lutens, Tom Ford, Mona Di Orio, Byredo och Annick Goutal – alla har de fantastiska dofter som vägrar kategorisering. Eller kvotering. Många andra hus, som Hermès, Chanel och Armani har serier som är avsedda att delas.

Våga prova en parfym vars storhet inte ligger i könsindelningen, utan i de kostbara ingredienserna och den mästerliga blandningen. En bra doft, helt enkelt.

Författare

Hedvig von Mentzer

En skönhetsnörd som varit läppglansberoende sedan barnsben. Och jag har länge känt nyfikenheten och lusten att lära mig mer om skönhet. Ju mer jag lär mig, ju mer inser jag hur lite jag kan. Skönhet är historia, sociologi, biologi, kemi och mycket mer – allt förpackat i vacker skrud. Jag vill krossa myter, syna påståenden och förklara det nästintill obegripliga inom den underbara bransch som årligen omsätter miljarder.

Jag har skrivit om skönhet sedan 2002 för ELLE, SvD, Amelia, Kosmetik, Vecko-Revyn, Glamour, Mama, NK Stil, Åhléns tidning med flera. Jag håller föredrag, modererar och medverkar i radio och tv. Jag blir knäsvag av dyrbara dofter, hudvård som både är högteknologisk och hållbart tillverkad, färgstark makeup och snygga förpackningar.